Blandat

Nu blev det höst, varken vi ville det eller inte.
Med hösten kommer mer bakning. Tjejerna hjälper till. Och så Wincent förstås. Han är också väldigt hjälpsam.

Ibland härjar de runt med de mest konstiga av grejer. Gäst-tofflor, till exempel.




I helgen var vi på ett litet äventyr med föreningen. En härlig skogspromenad i mycket varierad terräng, till Krypesten. En väldigt stor sten, mitt ute i skogen. Mycket spännande för tjejerna. Tova var en klippa och knatade på som en riktig kämpe, Ebba åkte lite på axlarna men var tapper hon också. Wincent jagade runt på stackars Åya så han fick rusa av av sig ordentligt och verkade väldigt nöjd med tillvaron.






På tal om Wincent så är han helt hopplös och alldeles, alldeles underbar 😉 Om det är åldern, grannen Åya eller något annat vet jag inte, men han drar iväg dit så fort han får chansen. Ibland får vi hämta honom där ett par, tre gånger om dagen… Han drog i och för sig iväg dit även när vi var hundvakt och hade Åya här hemma. Han kanske glömde, hade lite otur när han tänkte?
I övrigt är han en riktig charmknutte. Han älskar barnen och vill gärna vara med i deras lek. Ibland funkar det, ibland inte. Han älskar de flesta men visar också om det är något som inte faller herrn riktigt i smaken. Han behöver springa av sig rejält varje dag och cykeln har blivit ett bra verktyg, då går det mer i Wincents tempo och han tvingas vara lite mer uppmärksam.
träningen har vi en synnerligen brant utvecklingskurva, både långsiktigt och för varje enskilt tillfälle. Han tappar alltid hjärnan när vi kommer dit och det krävs att man tar Wincent lite i örat för att han ska koppla, men sen kan han visa att han är riktigt samarbetsvillig. Och fort går det! Allt går väldigt fort med Wincent. Och går det inte fort är det tråkigt, tycker han.
Han är också lite för snabb för kameran än. Det är svårt att få bra bilder på honom. Det kanske kommer.


Det är lättare med Åya. Hon lever lite mer i vårt tempo.