Det rullar på

Det blev kusligt tomt på gården sen Abbe försvann. Ingen som står och kikar in i köket om morgnarna. Ingen som gnäggar förhoppningsfullt när man kliver ur bilen. Ingen som ivrigt kliar tillbaka av att bli kliad på magen… Abbe, som varit så självklar så länge. Nu slipper hon en besvärlig vinter, och Lukas har det riktigt lyxigt i grannstallet. Men det dröjer nog innan det slutar svida i hjäreroten av att se bilderna av henne, eller när man kommer på sig själv med att titta ut över hagen för att se vad hon har för sig. Och grimman ligger kvar där vi la den för jag vet inte vad jag ska göra med den. Jag kan ju inte slänga den, det är ju Abbes… Eller hänga in den, i väntan på att hon kommer tillbaka…?
Lilla, fina Abbe. Det är många som minns henne och hennes upptåg, hon har skänkt glädje till väldigt många, och vi är många som saknar henne. Men sånt är livet. Det grymma med att ha djur. De går alltid först…

Det är tur att Tova är en glad skit! Och det är hon oftast numera. Bekvämligheter som att sova några längre stunder har hon slutat med, men det går väl över, hoppas vi. Men stor kicka har hon blivit i alla fall. Sitter i vanlig bilbarnstol numera. Har fått två (vassa) tänder. Och äter lite annat än det mamma mu har att erbjuda.

27_10_13_6

Tova trivs bäst en bit upp. Så man ser ordentligt.

 

27_10_13_5

27_10_13_7

Nyss så mötte jag en krokodil…


27_10_13_8
27_10_13_9
27_10_13_10

Annars då? Intet nytt… Imorgon byter de mitt långa gips mot ett kort. Trevligt. Bökigt bara att behöva åka ända till Linköping för det.