22 augusti

Vad händer här då? Inte mycket. Tova växer så det knakar, det händer nånting nästan varje dag.
Lukas är lite halt igen. Dock verkar han bli bättre och hovslagaren kunde inte se några tecken på hovböld så jag avvaktar väl ett par dagar till. Hältan hindrade honom i alla fall inte från att dra upp staketstolp och göra trädgården igår…
Det var dessutom hovslagaren – som är läkare med, praktiskt – som skickade mig till ytterligare röntgen där de fann att min stukade hand är inte alls stukad, där finns en fraktur som inte syntes på första röntgen. Kul! Väntar på besked från ortopeden om hur de tänker göra. Om det räcker att gipsa eller om den måste opereras. Eftersom jag i sex veckor blivit itutad att det är en stukning har jag ju gjort mitt bästa för att böja och tänja och träna den där handleden… Inte så lyckat…
Vi piggar upp med lite bilder!

22_8_13_4

O va glor du på då? Haru aldrig sett en tjej i prickig mössa förr..?

 

22_8_13_1
22_8_13_2
22_8_13_3

22_8_13_8

22_8_13_5
22_8_13_6
22_8_13_7

Alla vi i Solhem

Jag passade på att ta lite bilder på alla möjliga och omöjliga idag. Det blir ju mest bilder på Tova numera, jag får ju inte glömma de andra rackarna 😉

Tidigare har jag haft lite svårt att hålla kameran med min högerhand men med rätt stöd går det bättre. Det mesta går framåt, även om det känns i kroppen än. En månad har gått, och i min enfald trodde jag att jag skulle vara återställd vid det här laget. Det sket sig. Promenaderna blir lite längre för varje dag, även om jag haltar än. Har bokat sjukgymnast till nästa vecka som ska hjälpa mig med ryggen. Sen får jag nog ringa ortopeden nästa vecka så de får röntga mitt högerben också. Inte för att jag är så sugen på någon åtgärd där, men det kanske är bra att veta om det är sprucket eller så..? Monsterstukningen Allan i högerhanden kräver konstant stöd också, men det borde väl också blir bättre, med tiden. Tålamod, tänk om man hade sådant…
Tur att jag har så mycket fint att titta på här i Solhem så man överlever ändå 🙂

9_8_13_1

Tittar upp i träden. Mycket populärt.

 

9_8_13_3

 

9_8_13_5

Fundersamma…

9_8_13_4

Som vanligt så blir det Yngve som jagar Hobbe.

 

9_8_13_7

Det är tydligen inte bara ljungplantor som lockar herrn.

 

9_8_13_6
9_8_13_8
9_8_13_9

9_8_13_10

Hobbe jagar mullvad. Dålig framgång på den fronten i år.

 

9_8_13_11

Ingen mullvad men truten full med jord.

 

9_8_13_12

Fina krya på dig-blommor. Tack Evelina och Jakob!

 

9_8_13_13

Lukas har hittat en pinne.

 

9_8_13_14

Abbe fick av sig sin huva och passade på att klia sig lite i trädet.

 

9_8_13_15

Charmtroll.

Lukas med bölden. Eller utan bölden.

Vår snälla hovslagare har hjälp oss med jodopaxomslag i två dagar nu, för att mota eventuell omogen böld, och det verkar ha hjälpt. I morse var Lukas inte ett dugg intresserad av att gå i liten töntig sjukhage…
Han haltar fortfarande, men det är en otroligt förbättring från den stapplande stackaren igår.

2 juli

Juli redan, det går fort. Tova fortsätter utforska nya rutiner, just nu har hon inga alls. Skriker när andan faller på (ganska ofta), sover lite för lite (tycker vi andra) men jollrar glatt därimellan. Det är tur att hon gör det, så man orkar med det andra 😉
Något som grusar semesterlugnet lite är att Lukas är halt igen. Vänstar fram, igen. Förmodligen en hovböld, igen… Hovslagaren ska titta på honom ikväll så får vi se vad som händer. Hoppas slippa åka långväga med böld-putte i släpet. Inte kul för någon av oss.

2_7_13_1

Hobbe är trött på regnet.

 

2_7_13_2

Men han trivs ganska bra i soffan, under en filt.

 

2_7_13_3

Vaktar på männskovalpen.

 

2_7_13_4

Tova är en glad skit. Ibland i alla fall.

 

2_7_13_7

Små små kläder på rad.

 

2_7_13_8

Blir det mycket sötare än så?

 

2_7_13_5

Ja det skulle vara Tova själv i så fall… 🙂

 

13 juni

Så mycket att skriva har vi egentligen inte. Men en bild säger ju mer än tusen ord. Så här kommer mer än.. 12000 ord.

13_6_13_1

Lite sömnig.

 

13_6_13_3

Det är fler som ynglar av sig i Slättåkra.

 

13_6_13_2

 

13_6_13_4

 

13_6_13_6

Ibland är det bara den där svansen som syns. Borde kanske fästa en vimpel där?

 

13_6_13_8

Tjena kompis.

 

13_6_13_5


13_6_13_7

 

13_6_13_10

13_6_13_9

Hobbe ser väldigt halt ut..?

Hobbe haltar fortfarande lite efter vila, men när det kommer till bus verkar han inte lida. Vi önskar förresten Hobbes brorsa Harry lycka till i SM i agility i helgen!

13_6_13_12

Husse retas med Hobbe. Runt runt runt.

 

13_6_13_11

Puss påre.

11 juni

11_6_13_1

Tjena.

Det rullar på i Solhem. Tova skaffar sig nya rutiner hela tiden. Den nya innegrejen är tydligen att vakna vid tre-tiden på morgonen och vara pigg och redo för en ny dag. Tovas mamma är inte riktigt lika pigg och redo då…
Hon har en ganska kraftfull stämma, unga damen. Dessutom har hon slutat sova sådär bra i vagnen. Det är synd. Men det kanske kan ändra sig, det med?

Något som är trevligt är de gubbarna som huserat i vår trädgård idag. Kanske inte gubbarna i sig, eller jo, de är väl inte otrevliga direkt, men deras närvaro betyder att det händer grejer i Slättåkra. Bra av dom. Snart surfar vi rallyfort. Det gör vi nämligen inte idag.

11_6_13_5

Det smyger en stor grävmaskin bakom vår lagård. Det betyder lite mer pålitlig el. Och bredband. Bredband är bra.

Hobbe och jag har varit hos veterinären några gånger nu de senaste veckorna. Han har haft en mystisk lite diffus hälta en tid nu. Veterinären förra veckan hittade inget direkt fel men skrev ut en kur Metacam och bokade en tid hos deras ortoped. Och där var vi idag. Hos ortoped-veterinär-snubben. Som inte heller hittade något fel. Eller någon anledning att röntga. För Hobbe har blivit bättre, veterinären idag såg ingen hälta alls, men jag ser den ibland när han vilat länge.
Hobbe kanske helt enkelt bara är.. gammal. Så vi ska stretcha lite efter promenaderna. Och fortsätta ge glucosamin. I övrigt tyckte han Hobbe var en ovanligt fräsch, mjuk och rörlig 10-åring. Fina Hobbe ♡

11_6_13_2

Jag gjorde en lite provisorisk mobil till Tova i köket idag. Hobbe är som vanligt med och ett hörn och kollar läget. ”Hon tystnade matte, det var konstigt, lever hon?”

11_6_13_3

11_6_13_4

11_6_13_8

11_6_13_6

Hästarna gör inte mycket vettigt just nu. Men några korta rundor har vi kommit ut på, Lukas och jag.

 

11_6_13_7

Lukas har en extra lång underläpp. Där brukar han samla lite käk. Man vet ju aldrig när man får mat nästa gång?

Lukas 5 år idag

Idag blir slyngeln Lukas 5 år. Det låter så vuxet ju. Undrar när Lukas ska inse det, att han är närapå vuxen nu?

20130505-103652.jpg
Bild från i somras.

Vi får fira med några timmar på grönbete ikväll, när vi kommer hem. För nu är Tova helt återställd så vi blir ivägsläppta i eftermiddag. Kanske skriver jag ett mer utförligt inlägg om den här veckan senare, som varit minst sagt omtumlade.

Vad håller ni på med egentligen?

Jaa, vad gör vi egentligen? Vi har faktiskt fullt upp. När har man någonsin hunnit med att jobba?
Det är småprojekt här, annat projekt där, målas lite därborta, putsas lite, klippas lite, sys i något.
Vi försöker ta det lite lugnt också. Stundtals kan vi inte göra mycket annat, faktiskt. En av alla mina oräkneliga lite udda krämpor är något som kallas för ansiktsneuralgi, även kallat trigeminusneuralgi. Det låter ju nästan som om det skulle kunna vara ett musikstycke eller något. Det är det inte. Verkligen inte. Men om det vore det skulle det nog låta ungefär som Olivier Messiaens Apparition de l’église éternelle. Tonsatt jämmer och elände. Framfört på orgel, naturligtvis. Vad kan annars gestalta den typen av huvudvärk? Hehe… Nåja.
Hobbe är i alla fall en pärla, som finner sig i alla förändringar hela tiden. Numera blir promenaderna inte fullt så långa och spännande som de brukar vara. Våra vanliga dagliga fem eftermiddags-kilometer har blivit.. två, kanske tre. Vi försöker gå lite mer frekvent istället, men det går inte sticka under stol med att aktivitetsnivån ligger under det normala. Men Hobbe, han är nöjd ändå. Han är med på det som bjuds istället.

Om jag grejar ute så ligger han gärna på verandatrappen och solar sig.
3_4_13_4

Vi har dessutom lagt oss till med en liten förmiddagslur när vi klarat av lite frukost, morgonpromenad och hästbestyr. Hobbe verkar inte ha något emot det.

3_4_13_3

Ibland bakar vi något. Då hjälper Hobbe gärna till.

3_4_13_5

3_4_13_6

Det tog slut. Har du mer?

3_4_13_8

Vaddå ”nej”?

3_4_13_7

Åh. Elände.

Händer det något i trädgården så har Hobbe koll. 
3_4_13_9

Den här gången var det husse han spanade på. Tidigare år har det mest varit jag som klängt i träden då husse inte är helt förtjust i höjder, men jag är lite.. otymplig just nu. Den uppmärksamme ser dock att husse har hjälp av Yngve, som sitter i den lilla rhododendron-busken och har koll på att allt går rätt till.

3_4_13_10
Idag fick vi dessutom lite ofrivillig extra motion. Efter den sedvanliga tuppluren vi tar på förmiddagarna, skulle jag hänga ut lite för att vädra på balkongen. Där har man bra uppsikt över hästarnas vinterhage. Med tillhörande hästar, om allt är som det ska. Men några hästar syntes inte till idag. Däremot såg staketet lite skumt ut längst upp i ena hörnet… Det var bara att kliva i stövlarna, ta en hink med havre och följa spåren. De ledde upp över fältet, bakom grannens ridhus och vidare ner i deras trädgård…

Åhå, kommer du med käk? Vad bra, det var lite magert här...

Åhå, kommer du med käk? Vad bra, det var lite magert här ju!

Dom är söta nästan jämt, ju.

Världens bästa Abbe 22 år

Tänk att lilla Abbe blir 22 år idag.
Jag tänker dock inte gå ut och fotografera henne. Jag brukar ju säga att hon ser sjuk ut när hon fäller, och i år är det värre än nånsin. Hon ser verkligen ut att vara angripen av skabb. Jättecharmigt. Inte heller kan jag skriva att jag ska krama lite extra på henne, för det går nog inte det heller. Hon är öm och tjurig nu när hon fäller, men ett par äpplen ska hon nog kunna tänka sig att knapra i sig.
Förhoppningsvis ger vintern med sig snart så det blir lite trevligare att vara ute och fotografera djuren, tills dess får ni nöja er med gamla bilder.

Kalaspinglan som 14-åring.

 

11

Betydligt yngre.

Mer djur

Nu är vi hemma på heltid, Hobbe och jag. Men vi ska nog kunna sysselsätta oss. När solen skiner in ser man ju allt man missat att städa bort under vintern, så.. vi har lite att göra. När solen skiner in är det dessutom ett gediget arbete att bara flytta runt på Hobbe så han inte missar någon solstrimma.

Solkatt? Nä, solhund.

 

Hobbe har vett att njuta.

Utslagen.

Fortfarande ett valpigt uttryck. Trots det gråa...

Finaste.

Maaaaaaat. Abbe är säkerligen lika hungrig, men det är inte samma fart på henne som på Lukas.

Raggig.

Hobbe avlivar en pinne.