Stadsparken

Idag blev det en spontan utflykt till Jönköping. Min mystiska näsa förde mig återigen till ÖNH på Ryhov.  Så det blev en dag i storstan, (mor)mor och (mor)far mötte upp så det blev en spännande utflykt för alla små. Efter lek utanför Ryhov och mat i stan var vi i stadsparken där det finns lite av varje att titta på.

Sommar igen

Vår lilla hippie.

Idag var vi ute i skogen med pappas stora bil en runda. Vid offroadbanan är det ingen som jagar så vi behövde inte fundera på älgkrakarna. 20 grader och strålande solsken. Sämre kan man ju ha det.

Tre söta. Wincent med plåster på ett sårigt öra, och en för stor sele med ett koppel släpande efter. Inkallningen funkar sådär i nuläget.

 

Stor och reslig, men rätt valpig än.





Blandat

Nu blev det höst, varken vi ville det eller inte.
Med hösten kommer mer bakning. Tjejerna hjälper till. Och så Wincent förstås. Han är också väldigt hjälpsam.

Ibland härjar de runt med de mest konstiga av grejer. Gäst-tofflor, till exempel.




I helgen var vi på ett litet äventyr med föreningen. En härlig skogspromenad i mycket varierad terräng, till Krypesten. En väldigt stor sten, mitt ute i skogen. Mycket spännande för tjejerna. Tova var en klippa och knatade på som en riktig kämpe, Ebba åkte lite på axlarna men var tapper hon också. Wincent jagade runt på stackars Åya så han fick rusa av av sig ordentligt och verkade väldigt nöjd med tillvaron.






På tal om Wincent så är han helt hopplös och alldeles, alldeles underbar 😉 Om det är åldern, grannen Åya eller något annat vet jag inte, men han drar iväg dit så fort han får chansen. Ibland får vi hämta honom där ett par, tre gånger om dagen… Han drog i och för sig iväg dit även när vi var hundvakt och hade Åya här hemma. Han kanske glömde, hade lite otur när han tänkte?
I övrigt är han en riktig charmknutte. Han älskar barnen och vill gärna vara med i deras lek. Ibland funkar det, ibland inte. Han älskar de flesta men visar också om det är något som inte faller herrn riktigt i smaken. Han behöver springa av sig rejält varje dag och cykeln har blivit ett bra verktyg, då går det mer i Wincents tempo och han tvingas vara lite mer uppmärksam.
träningen har vi en synnerligen brant utvecklingskurva, både långsiktigt och för varje enskilt tillfälle. Han tappar alltid hjärnan när vi kommer dit och det krävs att man tar Wincent lite i örat för att han ska koppla, men sen kan han visa att han är riktigt samarbetsvillig. Och fort går det! Allt går väldigt fort med Wincent. Och går det inte fort är det tråkigt, tycker han.
Han är också lite för snabb för kameran än. Det är svårt att få bra bilder på honom. Det kanske kommer.


Det är lättare med Åya. Hon lever lite mer i vårt tempo.

Längesen

Nu var det längesen. Värmen inbjöd inte till någon vidare fotografering, det har mest blivit halvdana bilder med telefonen, nu känns vindarna lite friskare. Vi tömmer kameran på månadens bilder i alla fall. En salig blandning.

Wincent mäter numera 50 cm och väger 16 kg. Senaste tillfället på valpträningen verkade de båda hjärncellerna hittat varandra dessutom och jag fick lite välbehövlig kontakt med honom. Duktiga killen!

Vi träffade kattungar hos Bonnen.

 

Super-Kisse!

 

Hemma har vi en kisse modell större.
Doris verkar hänga en del hos grannen neråt vägen, hon är inte helt förtjust i Wincent. Men hon kommer hem ibland och verkar må bra.

Wincent och Åya leker bra ihop.

 

Men ibland tröttnar Åya. Med all rätt.

Studsmattan är populär och används till långt mer ä bara studsandet. Här klättrar Ebba på utsidan.

 

8 juli

Lördagen bjöd på lite svalare väder. Ungarna ville ändå åka ner till badplatsen för att med håv försöka fånga de fiskar de sett under fredagen när de själva for runt som fiskar i vattnet.
Vi börjar undra vart det ska sluta med Wincent. 13 kg och runt 47 cm redan. Men fin är han ♥


Någon fisk blev det inte, till mamma ganska stora lättnad. En skräddare lyckades Tova fånga, och undrade vad man kan koka för gott på en sådan.

 

Inte helt säker på bryggan. Bäst att krypa försiktigt.

 

Vincent är nyfiken på fjärilen. Den flög sin kos sen.

 

I prinsessklänning.

 

Storfiskarna.

Sommar

Det är verkligen sommar, inte alltid den håller på så här länge 🙂
Vi busar i trädgården, gör klarbärssaft, hälsar på mormor och morfar i Habo och grejar med allt möjligt.
Wincent växer så det knakar. Han är med på det mesta, äter som en häst, vill gärna ligga nära någon av tjejerna och sova, och har blivit en riktigt stilig slyngel.




18 juni

Idag har de haft planeringsdag på förskolan så vi har tagit det lugnt hemma. Vi gick ut med intentionen av att lite bilder i trädgården, varpå båda ungarna prompt ska byta kläder (till likadana klänningar) och posera måttligt spontant. Men de fastnade ju på bild i alla fall. Wincent ville också vara med på ett hörn.

Hemglass – på riktigt

Numera kommer glassbilen hela vägen fram till dörren hemma hos oss. Glass är gott i och för sig, men det kanske blir för mycket av det goda? Ungarna är glada i alla fall, och då är det mesta frid och fröjd.

 

Va? Om jag tiggt mig till glass? Vad får dig att tro det?

 

Vad hände med den där trubbnosiga, kortbenta valpen..? Här hemma har vi numera en långbent stilig liten slyngel. Nu väntar vi på att valptänderna ska trilla loss… 😉